Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hängav, hängett el. hängivit, pres. hänger
hän|giv·it●äv. lös förb. i formenge sig hän
(med stor inlevelse) ägna sig
åt ngt
komm.han hängav sig åt nöjen○spec. med erotisk innebördhon hängav sig åt honom○äv. mer neutralthänge sig åt spekulationerhänge sig åt ngn/ngt/att+Vsedan 1843eg. ’överlämna sig’
Subst.:vbid1-188286hängivande,
vbid2-188286hängivning;
hängivelse